Tycker att tiden står stilla runt omkring mig......

Men jag ser hur allt rör sig.
Det är som att snabbspola sig genom en film. Man står på samma ställe hela tiden men alla runt omkring en försvinner. Jag tycker verkligen att tiden står stilla för tillfället, men dagarna springer förbi utan att jag märker av det.
Ligger vaken om nätterna och funderar och funderar. Jag har världens lösningar på hur jag vill få fram mina saker jag vill ha sagt, men under dagtid så fungerar inte hjärnan över huvud taget. Det är som om jag skulle ha en kletig havregrynsgröt uppe i huvudet.
Jag har så himla mycket jag vill få fram och ut till vissa personer, men jag kan bara inte.
Jag har tappat rösten och alla bara tittar på mig.
Jag står och skriker men ni hör bara en liten mus viska.
Jag känner mig stor och stark, men när jag tittar mig själv i spegeln ser jag ett litet litet barn som gömmer sig bakom en vuxen.
Jag är bortglömd, förbrukad och utnyttjad!
Precis så känner jag mig idag!