Tröttare än tröttast.

Fortfarande har jag inte hört ett ord från min arbetsgivare uppe i Stockholm om min uppsägning....
Jag vet heller inte ens om mina arbetsledare vill att jag ska gå och jobba mina resterande arbetspass eller om dom vill att jag ska stanna hemma.
Men idag orkar jag inte ta tag i det eftersom jag har andra saker att bry mig om. Jag får nog höra av mig på Torsdag kväll om jag inte hört något innan dess.

Dagarna segar sig fram. Jag är så himla trött så jag skulle lugnt kunna sova bort hela dagarna.
Detta beror inte på dåligt blodvärde eller något sånt (har bra värden enligt barnmorskan) utan på hur hela denna situation med mitt jobb har urartat sig. Jag har även fullt med "stress" exem på hela armarna som jag ligger och kliar sönder på nätterna och har även fått i ansiktet, men där får jag absolute inte klia! Då kommer jag inte se redigt klok ut om jag kliar sönder mig i ansiktet.

Stackars Olivia är uttråkad och kräver min uppmärksamhet hela tiden. Jag orkar inte med att hon kräver detta för tillfället så tyvärr får hon ta en himla massa onödigheter just nu i form av att jag får mina gråtattacker eller skrikutbrott på saker och ting. Försöker att förklara att mamma har det jobbigt just nu, men egentligen ska inte en 3-åring behöva se sin mamma sitta och gråta för hon inte orkar med detta. Vet inte hur jag ska lösa detta men jag måste säga att jag har en helt underbar dotter som låter sin mamma vara när detta sker och låter mig få gå undan i den mån jag kan.
Jag Älskar min underbara dotter över allt annat!