Paris och spysjukan.

Ja vad ska man säga.....
Efter vår Linköpingstripp så insjuknade ju Olivia i en snabbvariant av spysjukan.
Robin och jag började sedan under natten till måndag att spy vart om varandra. Stackars Olivia spydde inte med däremot hade hon 2 föräldrar som inte kunde stå på sina ben och var totalförstörda. Alla jobbade och hon fick i princip ta hand om sig själv medans vi sprang på toa vart om varandra. Dåliga föräldrar!

Det var bara ett litet problem till. Nu var det måndag. På Tisdag skulle vi sitta på ett plan påväg ner till Paris. Robin slutade att spy på måndag morgonen och jag senare på eftermiddagen. Men en envis feber satt fast vid våra kroppar. Så framåt kvällen när farmor ringde och sa att hon hade slutat jobba blev Olivia jätteglad när hon slapp oss sjuklingar. Så bara hem och försöka kurera sig så gott det går och sen vidare mot flygplatsen.
Man var inte katig den dagen men vi kom allt iväg till Paris. Och vi spydde inte på planet eller nån annan stans.

Väl nere i Paris så hittade vi snabbt till hotellet och kom in i en fantastisk stad. Trevliga människor som knappt kan Engelska men gör så gott de kan. Väldigt trevliga människor är dom i Paris! Min uppfattning som jag hade innan vi åkte om Fransmän har helt och hållet ändrat sig. Jag måste till Paris fler gånger. Finns så himla mycket att se och matkulturen ska vi inte ens prata om. Väldigt god mat och en himla massa bakverk som jag är ganska svag för. Tyvärr kunde jag ju inte uppleva den fina vinkulturen men det får jag göra nästa gång.
Snacka om att våren var betydligt längre fram i Paris än i Sverige. Körsbärsblommorna hade slagit ut i blom och en massa fina blommor att titta på. Man kunde sitta ute på uteserveringar och äta mat och fika, gå i vårjacka och bara njuta av allt.

Sen var den härliga resan slut......
Hade ett himla trevligt resesällskap! Så vad mer kan man säga. Denna resan har varit toppen. Nackdelen har väll varit att jag inte orkat så mycket som jag hade velat, men jag har gjort så mycket som jag orkat.
När vi väl kom hem till lilla Vimmerby igen så möttes vi av en överlycklig liten Olivia. Munnen gick i ett hela tiden på henne och hon kramade nog oss i över 5 minuter innan hon vågade släppa oss. Senare på kvällen så somnade både Olivia och jag i hennes säng. Så himla mysigt att vara hemma hos dom man Älskar allra mest!