Orken har försvunnit

Fy vad jag är elak!
Jag varken orkar med något eller kan hålla mitt humör i schack.
Stackars Olivia testar mina gränser hela tiden med att inte lyssna på mig eller göra precis tvärt om. Känns som att jag inte gör annat än att skriker på min stackars lilla underbara dotter. Detta medför att jag mår så otroligt dåligt efteråt. Skäller ut en stackars 3 åring som inte vet bättre och tror att hon ska fatta vad som är rätt och fel. Det är ju för fan jag som ska vara vuxen och kunna behärska mig, men ibland är inte fallet så.
Jag måste bättra mig!
Nu har Robin tagit med sig Olivia för att åka och träna och låta mig få vara lite ifred. Det behövdes verkligen så jag inte skulle få ett nervsammanbrott här hemma.

Jag är inne i en skitperiod vad det gäller humör och ork. Humöret pendlar fram och tillbaka hela tiden. Jag kan ibland känna mig lite schizofren. Ena stunden är jag skitglad och andra stunden skulle jag kunna gapa och skrika åt personen att den är helt jävla dum i huvudet.
Orken har även den försvunnit för länge sen och jag kan verkligen inte hitta den eller nån inspiration till att göra ett dugg.
Fy vad tråkigt allt känns ibland.
Upp med hakan och va glad istället!

Det enda positiva just nu är att det ska vara fint väder några dagar till i alla fall.