Bara en massa svammel.......

Vet inte redigt vad jag ska skriva om idag men känner att på något vis måste jag printa ner några rader. Det blir nog bara en massa svammel om det ena och det andra. Ni kanske fattar att om ni inte är intresserade av detta bör ni sluta nu!

Jag undrar lite vad man gjorde förr, innan man hade barn. Då tyckte man att tiden aldrig redigt räckte till men ändå så gjorde man inte ett dugg jämfört med idag. Jag kan mycket väl minnas hur man kunde spendera en hel dag sittandes på ett fik och fördriva tiden med en kaffe Latte och röka som en borstbindare så kläderna luktade pyton! Men idag hinner man inte med det över huvud tagen. Man måste sköta hemmet. Och med det innebär det att man jobbar, betalar räkningar, städar, lagar mat, tvättar m.m. Det var saker som man aldrig varken brydde sig om förr, för det gjorde ju alltid någon annan åt en. Man var ganska bortskämd på den tiden inser man nu.
Idag är man överlycklig om man lyckas få en liten stund för sig själv nån gång på dygnet (misstolka mig inte nu) när min lilla älskling ligger och sover. Men det har ju sin charm. Jag skulle aldrig vilja vara utan min lilla Olivia nu när jag vet vad det innebär att ha ett barn. Hon förgyller verkligen min vardag samtidigt som hon kan reta gallfeber på mig med sin trotts som hon har just nu.
Och ibland kan jag ifrågasätta mig själv om det verkligen är så himla bra att skaffa en till? (Återigen, Misstolka inte detta) Jag känner ibland att det gott och väl räcker med ett barn, men ändå så har jag alltid haft en lust att ha fler barn. Nu när man kommit så pass lång så man har en nummer 2 på gång så har jag iaf börjat bli väldigt nojig.
När jag väntade Olivia så var hela världen helt underbar. Allt var toppen och jag hade inga som helst tankar på att något kunde gå snett under graviditeten eller efteråt. Men nu med nummer 2 så är jag nästan helt paranoid. Tankarna snurrar i huvudet som bara den. Tänk om det här inte går som det ska? Varför känner jag inte av den lill* som jag gjorde när jag väntade Olivia? Hur kommer framtiden att se ut med jobb för både mig och Robins del?
Ja det är många frågor som jag inte har svar på och som oroar mig just nu.

Som sagt bara en himla massa svammel från mitt håll. Kan ju säga att jag är en orolig mamma just nu!